lördag 14 november 2009

Youtube är nog bra.


Denna låt älskade jag när jag gick i lågstadiet. Nu när man ser videon vill man ju bara kräkas men jag älskade denna låt. Kanske eftersom min pappa lyssnade på flamingokvintetten och country. Detta är ju som en blandning av det. Shaking stevens vet inte hur gammal han är nu men han shakar väl i dag av helt andra orsaker. (det är ju det som händer när man tar ett namn som kan användas ironiskt mot en.)
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

5 kommentarer:

  1. matilda14 november 2009 kl. 23:23

    fast den är ju sjukt mycket trevligare o titta på än många videor som man gör idag.

    SvaraRadera
  2. Rebecca15 november 2009 kl. 00:06

    Trevligt med kontrast. Inte ofta man ser en lite lönnfet charmör som shakyboy i dagens utseendefixerade samhälle.

    SvaraRadera
  3. Päivi15 november 2009 kl. 14:11

    Videoo ei pystynyt oikein katsomaan, mut biisi oli juu kiva. Ei nyt tee heti toista kertaa mieli kuunnella. Söpöä, että oot popittanut tota.

    Toi lopun sihahdus/sähinä/mikälie oli... Siis tuli kylmiä väreitä. Ei sillein kuin oli alunperin tarkoitettu.

    SvaraRadera
  4. Anonym15 november 2009 kl. 14:44

    Haha, verkligen bra låt. Blandningen av flamingokvintetten och country är ju riktigt slående. Och nu menar jag inte slående som i fantastisk, utan SLÅende som i misshandlande. Det gör ont! ;)

    SvaraRadera
  5. Burberry Fields Forever15 november 2009 kl. 20:33

    Matilda: Jo, så är det nog. men det finns en viss naivitet i dessa 80-tals videos.

    Rebecca: Nix. han var ju skitstor i England.

    Päivi: Onhan se aika söpöä.

    linasofia: He he

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)