måndag 6 april 2009

jazz happening

I lördags var jag konferencier på en jazztillställning på kulturhuset. Mina uppgift var att ropa upp nästa band och berätta om pauser och dylika grejer. Eftersom jag inte riktigt visste hur länge banden spelade var jag tvungen att stå vid scenkanten och vara redo. Jag hade stilriktigt klädd mig i smoking för att göra det mera jazzigt.

Men jesus de där jazzbandens låtar tar aldrig slut. Solo efter solo.  Precis när jag trodde att låten var slut så var det trummisens tur att spela solo och när han var klar så var det saxofonistens tur för tredje gången. Jag väntade och väntade. Så här såg det ut från min vinkel.



Men banden var helt sjukt bra. Mina favoriter var The Five Corners Quintet.
Upplagd av kl.
Etiketter: , , ,

6 kommentarer:

  1. Peppe6 april 2009 kl. 16:15

    du var åtminstone ganska snygg i smoking. lite arg, men snygg.

    SvaraRadera
  2. Burberry Fields Forever6 april 2009 kl. 16:18

    man ser arg ut när man fotar sig själv och lyssnar på jazz som aldrig tar slut och har lite huvudvärk.

    SvaraRadera
  3. Ride6 april 2009 kl. 21:36

    Jazz riff kan vara långa som döden. Föredrar därför big band som spelar dixieland, typ DDT jazzband. Man fascineras mera än irriteras. Men om irritationen och ilskan stiger så är det bara cokis och daim som gäller.

    SvaraRadera
  4. Lisa7 april 2009 kl. 00:54

    Jag har nog aldrig sett någon snyggare i smoking ;)

    SvaraRadera
  5. Basse7 april 2009 kl. 11:59

    "Men jesus de där jazzbandens låtar tar aldrig slut. Solo efter solo."

    Ja, fan ta tiominuters solon under jazzkonserter. Det är som att ha sex med någon och mitt i allt skiter den i dig och börjar masturbera.

    SvaraRadera
  6. Burberry Fields Forever7 april 2009 kl. 12:42

    jag hoppas att med "skiter i dig" menar du att den inte har sex med dig mera. Annars är det för kinky för mig och jag blir tvungen att stänga av dig från bloggen.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)