tisdag 5 januari 2010

I dag ledde jag en symfoniorkester

Det var alltså den sedvanliga Strauss konserten på Finlands Nationalteater. Detta var tredje gången jag var involverad.
Så här såg det ut innan ridån gick upp.

Och så här när man står där. Nu är det ju inte jag på bilden eftersom jag inte kan stå där och samtidigt ta en bild på mig själv från publiken. Mannen på bilden är dirigenten Atso Almila. Det är en maffig känsla när en hel orkester följer vad du gör. Det var en rolig kväll.
video
Detta är känslan bakom scen innan man skall upp på scen.

3 kommentarer:

  1. Misstänker starkt att du både är bättre och har en tydligare slagteknik än somliga av de dirigenter jag råkat ut för...

    SvaraRadera
  2. Alltså va fan gjorde du där? ...jag vet inget om Andés slagteknik, men har hört att han kan få oväntade slaganfall. Jag antar att det är ett slags "ragging meets karate" som han kanske snappat upp i Sverige?

    De är ju alltid lite före oss där i Sverige. Kanske vi Finnar catchar upp med det nästa sommar? När jag tänker efter så är "går du här ofta" helt lamt gemfört med "hajaaaaaaaaaaa"!

    SvaraRadera
  3. Erika: ha ha nej jag är nog värdelös. Men det var väldigt skoj.

    Klaus Danger: Jo, dirigenter få ligga mera än reklamapor

    SvaraRadera