.jpg)
Här jag gick 1-6. En liten pittoresk byskola. Jag tyckte väldigt mycket om det fast jag inte så klart kan jämföra med någon annan skola. Men har hursomhelst sjukt många bra minnen härifrån. På hösten och våren cykla jag till skolan och på vintern skida jag. Jag tycker det låter lite vinterkriget att skida till skolan som 7 år gammal men så gjorde vi..jpg)
Ännu när jag gick där fanns det bibliotek i skolan. De hade öppet tisdagar och torsdagar på kvällen för bybor. Jag lånade mest Biggles och Bröderna Hardy böcker..jpg)
Gymnastiksal och festsal. Här har jag spelat Josef i jultablån. Det var en blyg Josef som tittade i golvet hela tiden. Han skämdes väl över att Maria hade blivit gravid utan hans hjälp..jpg)
Och fina slöjdsalen. Här har det gjorts smörknivar, fågelholkar och skärbräden. Mycket sandpapper användes också. Nu vill finnarna i samlingspartiet stänga ner skolan. Det är så klart lite trist. Jag tror nämligen på byskolor med mindre klasser. Jag fick i alla fall upmärksamhet och hjälp när jag inte fattade en uppgift. Jag har svårt att tro att i en klass med 45 elever att man får det. Länge Leve Byskolan!
Hurudan skola gick du i och var ni många på klassen?
_1.jpg)
Herregud så sött. Jag har gått lågstadiet i Grani, där var det hård tävlan om vem som hade bästa märkeskläderna. Krokodilens svans sku peka åt rätt håll och sånt.
SvaraRaderaJo du, Adolfsbergsskolan i Örebro är ganska liten och trevlig tills man kommer till högstadiedelen, för då kommer elever från många andra skolor som inte har något högstadie. Jag kan inte riktigt säga hur stor klassen var på låg- och mellanstiadiet, för det var folk som började och slutade hela tiden. Men hela åttan och nian var vi i alla fall 28. Hälften tejer, hälften killar. Det var verkligen en underbar klass. Skulle kunna berätta hur mycket som helst om dem...
SvaraRaderaSjälva skolan var lite halvgammal, förutom högstadiet som är ganska nybyggt, eftersom någon tände eld på det för några år sedan...
Skolgården är inte så fin längre, eftersom de tagigt bort alla underbara gungor, klätterställningar och hinderbanor...
Själv gick jag lågstadiet i en mellanstor skola i Tyresö, en förort till Stockholm. Vi väl var ca 20 i klassen. Jag blev retad för mitt åländska uttal av vissa ord så under mina tre första skolår raderades dialekten totalt. För övrigt så älskade jag att gå i skolan, men jag hatade gymnastiken. Lustigt att jag idag då är Friskis & svettis ledare :) Din gamla skola är just en sån skola jag skulle önska att mina framtida barn fick gå i :) Inte för många elever och lagom stor för att alla ska kunna känna alla.
SvaraRaderaJag gick i en liten, liten lågstadie i Karleby. När jag börja i ettan så var vi ändast 11 elever. På grund att vi var så få så dela ettan och tvån samma klassrum (sedan blev det 3 och 4 som dela klass och 5 och 6 dela klass), efter detta var vi lite på 20 elever i en klassrum. Systemet fungera bra, en år var man de ungsta i klassen och nästa år var man de äldsta.
SvaraRaderaJo jag gick också på en liten skola från första till sjätte klass. Hade bra kompisar som jag trivdes med. Vi lekte i skolan, efter skolan, på loven osv men idag är alla splittrade tråkigt nog. Ibland längtar man tillbks till dom tiderna. I min klass gick det då ungefär 10 elever o alla var finnar
SvaraRaderaGick lågstadiet i Sävträsk skola i Liljenda...du har kanske sett den (eller spytt i toaletterna) på nåt Liljendal disco...
SvaraRaderaVi va 5 på min klass när jag börja ettan...fast klassen efter mig var dom 28, så jag hör väl till nåt missår... :/
Mini mini jumppasal hade vi...byggdes ny men då var jag redan i högstadiet i Lovisa.
Slöjdsalen var i nedre våningen av Liljendalgården (dit fyllbultar som orsakat slagsmål fördes från Liljendal discona före polisen kom o hämta dom). Och Liljendal gården fungera förståss som festlokal för julfest o annat...jag va Inte blyg när vi hade julprogramm på scen, men däremot vet ja int om jag sku våga stå på scen idag =)
största lågstadiet i Malax, (nej int köpings) växlade mellan 20/22 under hela tiden på skolan, har på det stora hela bra minnen, enda är väl att ingen lärare stannade längre än högt ett år innan den stack vidare till någon annan skola.....
SvaraRaderavi hade/har också bibliotek på skolan, tisdagar var bibba-dag om man int for dit på kvällen då var det alltid öppet...
Gick i lilla Pernå Kyrkobyskola. Ettor och tvåor ihop osv, ja du vet.
SvaraRaderaI min klass var vi hela 6 stycken, klassen över var 7 och klassen under 4.
Tänk den lärare som idag fick ha 10 elever, 10 normalbegåvade elever utan större problem.
Höjdpunkten var att få åka till simhallen i Borgå en gång om året, alla elever fick plats i en buss!
Malin årgång -76
Pernåbo i hjärtat men Eskilstunabo i officiella papper
Terjärv lågstadieskola, vi var 22 på klassen så skolan var inte så liten. Men jag har ändå ungefär samma minnen och känsla från min lågstadietid som du, inklusive biblioteket som fanns i skolbyggnaden och som besöktes flitigt. Jag skidade inte till skolan utan sparkade sparkstötting, men det är kanske jämförbart? Stämningen var i alla fall väldigt bra i skolan, jag tror de allra flesta trivdes, inklusive lärarna. Vet inte hur det är numera, så mycket har ändrats sedan 80-talet. Nu har de inte ens egen köksa utan får maten från vårdcentralens kök. Sånt sparar pengar...
SvaraRaderaFager dam: Det problemet hade vi inte i Paipis. Hade nån märkeskläder fick den stryk.
SvaraRaderaJohanna: Det låter som en fin skola.
Mayumi: Sakrans också att du tappat dialekten. Ja, om jag hade barn så hade jag också velat att de fick gå i en byskola.
wonderland: Ja, så hade vi också. Vi delade klassrum.
Markus: I min hemby bodde bara en familj som tala finska.
Jootje: Har nog varit på Liljendal disco. men inte betala jag in inte.
Erica: Ja, det är konstigt hur mycket minnen ett bibliotek kan väcka. Som barn är böcker mera mystiska än som vuxen på nåt sätt.
Malin: Vi åkte också på klassresa till Borgå simhall. Ha ha.
SivÖ: Köksan är borta från min hemby också. Allt kommer färdigt till skolan. Lite trist faktiskt. Sparkstötting är helt klart godkännt. Har också sparkat mig till skolan.
fina bilder!
SvaraRaderaJeee.
SvaraRaderaTrevliga foton,mysigt! Ser ut en trygg miljö för små elever. Synd att skolan ska stängas. Vi var ungefär 20 elever i min klass. Då och då hade vi två lärar i klassen. Till exempel när vi hade matematik lektioner.
SvaraRaderaMarjaana
ÅH, nostalgi!
SvaraRaderaVi lekte indiankrig i skogen, plotade i mutadiket, fick använda skolans dator till att skriva skoltidning efter skoldagen och gick ibland och tittade på lammen på Lampetas på hemvägen - minnen jag värdesätter och gör mig glad. Minnen jag inte tror jag skulle ha haft från centraliserade storenheter till lågstadier.
Jag blir så förbannad på nedskrotningen av byskolor. Förhållandena i klassrummen börjar allmer likna dem för burhönor. En trygg och positiv start på skolkarriären kan inte mätas i pengar, bästa samlingspartister.
Härliga ni som har härliga minnen av era små byskolor. Önskar jag hade dem själv... Nackdelen med småskolor (under trettio i hela lågstadiet)e ju att om man inte duger som vän åt de ca tre flickorna på de närmaste klasserna så finns det ju inte så många andra att vara med. Mobbning var väl aldrig ett problem men inte var det så kul att vara ensam och utanför heller, alltid den som valdes sist i gymnastiken osv. Evig avsky för grupparbeten, men skinn på näsan utvecklade man i alla fall, och en ordentlig mur runtomkring en, visa inte att du blir sårad liksom...
SvaraRadera"Åkte skidor till skolan..."
SvaraRaderaDär jag växte upp drömde vi om att kunna åka skidor till skolan på vintrarna.
Varje morgon var vi tvungna att klättra nedför en glaciär för att komma till skolan. Det är en ganska liten glaciär, det tar ungefär en timme att ta sig ned från byn till skolan. Hem tog det mellan 3-8 timmar att klättra uppför glaciären, beroende på om något av barnen halkade och blev hängandes i säkerhetslinan som vi alla var kopplade till. Då måste man vänta till det barnet hade frysit ihjäl och slutat sprattla i repet. Sprattlande är en säkerhetsrisk när man klättrar upp för glaciärer. Föräldrarna i byn tyckte det var besvärligt att så många barn dog på väg hem från skolan. Det slet hårt på renarna i byn när det inte fanns tillräckligt med barn att spänna för de tunga slädarna som de vuxna tyckte om att åka runt i när de druckit "garre tjaetsie" på helgerna. Några av byns prostituerade prostistuerade mot djurplågeriet...jag är inte säker på att det där blev rätt. I alla fall så är traditionen med att "tokåka" på helgerna nu ett minne blott. Senast jag var hemma i byn var 1973, då en predikant hade tagit sig uppför glaciären och fått hela byn att sluta dricka starkvattnet, inte jojka högt under samlag, och fått alla män i släkten Juntikka att avlägga ed på att sluta dia renkor från och med den dagen de gifter sig. Då började jag tycka att det inte längre var så stor skillnad där i byn mot Burträsk, Skellefteå, Stockholm och såna ställen, så jag flyttade.