Bara för att riktigt gnugga in att jag känner mig gammal.

När André var ung fanns det ingenting nymodigt som bankkort med PIN-koder. Nej, vi hade bankböcker! Vi skulle veta hur mycket pengar vi behövde för just den veckan för Gud skall veta att man inte sprang till banken varje dag! Jag känner mig fruktansvärt gammal över detta faktum.

Nästa vecka skall jag berätta om när radion kom till byn, hur vi gick till smeden när vi hade problem med tänderna och hur overkligt det kändes när Finland inte blev en monarki 1918.