Vad kan jag säga. Läs den. Den är helt fantastisk. Den beskriver en 16 årig pojkes strävan att bli man. Jag minns själv hur man i den åldern såg ner på vuxna samtidigt som det ända man ville bli var just vuxen. Hur man ville klara sig själv med sina impotenta verktyg. Hela ens livserfarenhet var baserat på hur man sett vuxna bete sig och ens tankar på att bli så annorlunda än hur dom var. Hur den sexuella frustrationen tog sig form i en nedvärderande ton i den ena stunden och i ett övermod i den andra.
Jag tyckte själv att denna tid var jobbig. För det är i den åldern som ens föräldrar börjar lita på en och man har ändå så mycket rädsla för att göra dom besvikna samtidigt som man vill vara en rebell. Man har liksom den mjuka sidan samtidigt som det smärtar att visa den.
Jag märker nu att det finns en orsak varför jag inte recenserar böcker utan sysslar med komik. Vittu jag skriver dåligt och kan inte formulera mina tankar. Men vad gör det. Jag tjänar mera än en recensent. Wuhuu.
Men ifall ni inte läst boken så är The Catcher In The Rye perfekt sommarläsning. Också för tjejer. Ni kanske kan förstå oss pojkar lite bättre!
Fred Forsells Vanligt som ett munsår i februari! Det är korta berättelser/iaktagelser i kåserande/krönika form. Flera gånger under bokens lopp ertappar jag mig själv leende och fnissande. Finns otroligt mycket igenkänningshumor isynnerhet om man lever i ett parförhållande och har barn. Men även om jag hade varit singel utan avkomma hade jag rekommenderat boken. 
_1.jpg)