2 roastar bakom mig.

Tja, första roasten på Henrik Schyffert var nog inte ett höjdargig för min del. Jag var så klart lite nervös men också lite på. Jag tyckte jag skrivit bra material men det tyckte inte publiken. De hatade inte mig men jag surfade int precis på skrattvågorna. Jag trodde jag var nästsist men mot vad jag trodde på scen så var jag inte det utan blev påad innan. Jag märkte att det rubbade mina cirklar mer än än jag hade velat. Så klart underkänd. Vilket var lite synd.

Roasten på Björn Gustafsson blev bättre men inte den heller någon "komma i byxorna" experience. Fan, jag är lite besviken på mig själv. Jag tyckte att mitt material var så bra på papper och antagligen var det det men mannen som talade de skrivna orden var inte vass. Jag menar inte är det fel på pennan om ingen vässt den. Men klart bättre än Schyffert Roasten men är jätte besviken på min insats.

Jag trodde jag var så bra men det blev som att ha sex för första gången i alla fall. Man har sett hur det går till men när man står där så vet man inte ett skit. Eller vad fan. Visst vet jag hur det går till. Men jag trodde kanske att jag hade större talanger än jag har. Som när man full vill knulla. Visst, man vet hur det tekniskt sätt går till men känslan är borta. På alla plan.

Bajs och skit. Men i morgon skall jag vara bättre. Jag har ju fått träna bort min oskuld.

Vi ser hur det går om det går. Men man måste ju inte komma för att det skall vara kul. Om man är kvinna.